Roadtrip på East Cape: camping från Gisborne till Ōpōtiki

Från Gisborne till Tolaga Bay

Börja med full tank och matinköp i Gisborne, och stanna sedan i kustbyarna utan att räkna med att all service har öppet. Tolaga Bay är ett enkelt mål för första natten, och där kan du gå en sväng i stället för att köra.

Fråga om lov överallt där marken eller tillfarten till stranden inte tydligt är allmän. Marae, urupā och gårdar i drift är inga informella campingplatser, även om en gammal kommentar på nätet säger något annat.

Runt udden

Tokomaru Bay och Te Araroa ger mest till den som stannar tillräckligt länge för att lägga märke till samhällena mellan utsiktsplatserna. Kör försiktigt i de smala kurvorna och räkna med boskap, cyklister och vägarbeten.

Avstickaren till fyren på East Cape innebär en lång trappa och en avlägsen väg dit. Kolla vägen innan du åker, och räkna inte med täckning om du i sista stund ska leta campingplats.

Avsluta via Waihau Bay

Waihau Bay och kusten mot Ōpōtiki är en lugnare sista etapp när vädret är stabilt. Stormar kan stänga eller skada vägen, så läs kommunens och Waka Kotahis meddelanden varje morgon.

Kom fram till Ōpōtiki med dagsljus kvar för bränsle, förnödenheter och nästa beslut. Om vägen har krävt mer koncentration än du trodde, stanna där i stället för att fortsätta trött mot Tauranga eller Rotorua.

Den här rutten handlar om att ta det lugnt

State Highway 35 runt udden är ett av de få ställen kvar i Nya Zeeland där du kan köra en timme och möta nästan ingen. Det finns ingen given huvudattraktion, och den som kommer för att leta efter en blir oftast besviken. Vägen, vikarna och tempot är poängen.

Ge den minst tre dagar. Kör du den som en tvådagarsrusch mellan Gisborne och Ōpōtiki blir det en lång bilfärd förbi platser du aldrig stannade på, och det är det enda sättet att göra den här rutten fel.

Det är verkligen glest med service och täckning

Bränsle finns med mellanrum men inte överallt, öppettiderna är korta och kortterminalerna ligger ibland nere. Ha kontanter med dig, tanka i Gisborne och Ōpōtiki, och fyll på varje gång du passerar en mack med mer än en halv tank kvar.

Mobiltäckningen försvinner på långa sträckor. Ladda ner det du behöver, berätta för någon ungefär hur du tänker åka och räkna inte med att kunna slå upp något eller ringa i förväg från vägen.

Du reser genom iwi-mark och små samhällen

East Cape är till största delen maorisk mark, och samhällena längs vägen är små och sammansvetsade. Fricamping (freedom camping) är begränsad på många ställen, och förväntningarna på respektfullt uppträdande är höga, särskilt kring marae, urupā och tillfarter till stränder. Allemansrätten finns inte här: du får bara övernatta där det uttryckligen är tillåtet.

Fråga i stället för att anta, handla i de lokala butikerna och campa aldrig någonstans bara för att ingen verkade försöka stoppa dig. Välkomnandet här är äkta, och det hänger på att besökare uppför sig väl.

Fyren på East Cape och den första soluppgången

Promenaden till fyren är ungefär 700 trappsteg från parkeringen i slutet av en grusväg, och belöningen är att stå på den första platsen på Nya Zeelands fastland som får se solen gå upp. Det är verkligen värt att gå upp tidigt för, särskilt kring solståndet.

Tillfartsvägen är oasfalterad och kan vara svår efter regn. Kolla hur vägen är och vad ditt hyrbilsavtal säger innan du bestämmer dig, och räkna med betydligt längre tid än avståndet antyder.

Det här är värt att stanna för

Bryggan i Tolaga Bay är landets längsta, över 600 meter, och värd att gå ända ut på. Tokomaru Bay har ruinerna av det gamla fryseriet och en riktigt bra strand. Te Puia Springs och Waipiro Bay är små och tysta på ett sätt som belönar ett oplanerat stopp.

I Tikitiki ligger St Mary's Church, med en av de mest anmärkningsvärda interiörerna i Nya Zeeland. Den är dekorerad rakt igenom med snideri och tukutuku och byggd som minnesmärke över soldater från Ngāti Porou. Den är olåst och gratis, och de flesta kör förbi utan att veta om den.

Hicks Bay och Te Araroa markerar den norra änden, och pōhutukawaträdet i Te Araroa sägs vara det största i landet. Därifrån är det en kort bit till vägen mot fyren och sedan västerut mot Ōpōtiki.

Tidpunkt och säsong

På sommaren blommar pohutukawa längs kusten, och det är den klassiska bilden av den här rutten. De små samhällena är som mest besökta kring jul. Utanför den perioden är vägen nästan tom.

Vintern är lugn och grön, men servicen minskar ytterligare och dagsljuset är kort för en rutt där själva körningen är poängen. På hösten stämmer både vädret och lugnet.

Platser längs vägen